2 april
Jag försöker tänka på allt positivt vi var med om, hon & jag- men gång på gång glider jag tillbaka till alla dem sista samtal vi hade. Jag kan inte sluta undra varför hon alltid svarande ••sådär•• när man frågade hur hon mådde. Kände hon på sig något? varför hjälpte jag inte henne? varför undrade jag inte mer där och då? Varför öppnade hon hela sin livsbok framför mig på balkongen hos henne sist? Varför berättade hon om sitt liv och tyckte att jag var en kopia av henne? Varför följde jag aldrig med henne till våtmarkerna hon babblade om hon ville visa utanför stan? Varför följde jag aldrig med henne till golfbanan bara för sällskapets skull? Varför..
Jag känner mig som världens sämsta människa för att jag inte tagit mig till hennes grav & tänt ett ljus idag. När jag får körkort lovar jag att göra det oftare. Det gör jag verkligen.
Igårkväll när jag låg på soffan & vilade så kunde jag nästan ta på detaljerna inuti mitt huvud. Jag kan se henne så skarpt i mitt minne att hon fortfarande känns verklig. Sättet hon skrattade, sättet hon tuggade tuggummi, hennes små händer, hennes naglar. Jag kan fortfarande höra henne prata med mig, och jag kan fortfarande studera hennes hår.
Vad är det för fel på mig..
Grattis på födelsedagen farmor. Ringen du fick på din födelsedag 1964, 7 dagar innan pappa föddes försöker jag bära så ofta jag kan. Jag är lite rädd att den skall komma bort då storleken inte riktigt är som den skall, men det löser jag så småning om. Jag vet att den från början tillhörde din mormor, att det var hennes vigselring. Den har vart med några år med andra ord. Den är vacker, men tung. 1 rubinsten och två vita diamanter.
