90-talet
Idag har jag inte gjort annat än setat i Saaben med övningskörskylten i arslet. Ja bak i arslet på bilen alltså. Dessutom har jag lyckats läsa på ordentligt i teoriboken också- känner mig helt nöjd med dagens prestationen, trots att jag förmodligen "kunnat" mosa på ytterligare lite till. Tur att det är en dag imorgon också!
På tal om imorgon, ny vecka= nya tag, och det minst sagt denna gång! På tisdag gör jag mitt första arbetspass på 1,5 år- och jag är så nervös att jag inte vet vart jag skall ta vägen. För en vecka sedan led jag seriöst av vidrig ångest, men under de senaste dygnen så har jag jobbat hårt med att försöka skaka av mig det värsta. Det har hjälp mig mycket att hela tiden vända på kakan och ständigt tänka på dem positiva glimtarna med det hela, precis som jag gjorde när jag väntade barn och förlossningen närmade sig.
Barnen kommer ha det fint på dagis, leka hela dagarna och må bra. Trots att Minéa är hos sin pappa varannan vecka, så kommer jag fortfarande kunna pussa henne godnatt varje kväll hon är hemma. Leah kommer att utvecklas och inte vara skeptisk mot allt och alla, även om det hör till hennes personlighet att vara försiktig och väldigt observant. Jag kan inte vara överbeskyddande och vara den enda ( förutom pappa K ) som tröstar hennes ledsna miner när dem väl kommer till.
Andas.
Imorgon väntas slutplanering på körskolan, det ser jag verkligen fram emot! Har cirka 5 lektioner kvar att ta tillvara på. Halkbanan är bokad om två veckor och teorin går i medelfart, och lär förmodligen gå aningen saktare nu när jag börjar knega. Mitt mål är att ha det där satans kortet i november, men man vet ju aldrig. Bättre sent än aldrig!
Från det ena till det andra! Idag vek jag mig på mitten för det härliga 90-talet som är SÅ djävulskt "hett" just nu. En bomberjacka i satin är påväg hem i brevlådan, och som jag längtar efter att få testa den!
