Inte helt problemfritt
Nu är det inte långt kvar tills vi lämnar vår lilla lägenhet bakom oss för gott. Jag känner i hela kroppen att det här kommer bli riktigt bra- det gör jag verkligen, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig stressad över körkortet som det för övrigt står helt still med för tillfället. Jag får fortsätta att nypa mig lite i armen och intala mig själv att det kommer lösa sig, för det måste det ju?
Det är extremt mycket kring flytten nu och så kommer det förmodligen att vara ett bra tag framöver. Vi har endel att pilla på i huset, och jag kommer i bloggen att försöka dokumentera så mycket det bara går. Renovering kan ju faktiskt vara roligt det med. Det är en väldigt stor omställning, och även om jag bott i hus under hela min uppväxt så har jag aldrigt riktigt tänkt på vad det faktiskt innnebär.
Hitils har själva affären gått bra, vi avslutar det hela på fredag- tillträdelsedagen så att säga. Såklart så har vägen hit inte vart helt "problemfri", utan självfallet har även vi åkt på endel strul också. I mitt skrivande vill jag ju såklart främst lyfta fram allt det positiva, eftersom det negativa fortfarande står och sparkar oss lite i ryggen.
Ja, det negativa. Dels har städfirman fått göra återbesök på grund av slarv, men sedan har karln som bott där innan lämnat kvar halva sitt hem som vi måste ta itu med. Vi har själva vart där och slitit i förådet/garaget endel, men inte ens kommit halvvägs. Det blir några kärror att köra till tippen, tyvärr. Mäklare är inblandad, så nog löser det sig allt. På något sätt, precis som allt annat.
Mer negativt, förutom att det är strukturtapet i hela huset som behöver rivas ner- så måste vi starta med en sanering i både bod och garage. Ja, bokstavligen talat- SANERA. Förra ägaren har setat med sin pipa, och förmodligen ciggaretter i 20 år och rökt inomhus. Ja, jag sätter nog punkt här- ni förstår nog resten själva.
Idag skiner solen, och jag önskar att jag kunde spendera hela dagen utomhus. Dock har vi ett helt hem att packa ned, så idag ger jag järnet till det! Det är inte så lätt som det låter kan jag säga, inte med en liten mammagris som vill sitta på höften helst hela tiden. M har tur som är på dagis hela den här veckan, jag hade gärna bytt med henne. ;)