Isprinsessa

Idag stod min stora tjej i ett par skridskor för första gången någonsin, och ni kan säkert gissa hur stolt jag är. Nog var det endel surande i början, men ack den som ger sig. Tillslut var det bara töntigt att hålla i mamma minsann, och K för den delen också. Det pirrar i hela min kropp, sedan när blev hon så stor? Lilla Minéa, min lilla lilla Minéa.

Jag upplevde det minst lika häftigt som ögonblicket då jag lärde henne cykla. Det går undan nu, det gör det verkligen.

Tänk att just jag har allt det här. Mina barn, mina fina friska och aldeles fantastiska barn som jag är så stolt över att jag skulle kunna spricka när som helst. Herregud, de har verkligen legat i min mage båda två! De har växt inuti mig, deras första små fina hjärtslag startade inuti mig. Åhgud vad kärlek jag känner för min familj, det är helt galet.














Kommentera här: