Se upp i backen!
Idag fick vi lite sovmorgon, lilla L sov fram till halv nio nästan! Det är fortfarande lite bökigt på nätterna då hon vaknar sisådär varannan timme, men eftersom att hon bara gnyr korta perioder eller "ropar efter nappen" så tycker jag endå att det är helt okej. Jag minns inte sist jag befann mig i stadiet djupsömn endå. Jag tror att mycket handlar om tandsprickning just nu, sedan är hon ju strax över halvåret- det är tusentals nya intryck varje dag att både upptäcka och smälta, klart att hjärnkontoret jobbar på lite extra, även under nattetid.
Ja, min lilla tjej är redan ett halvår- tänka sig! Jag tyckte nyss att jag satt här och skrev om min ångest inför förlossningen, jag var ju livrädd! Tiden bara flyger fram, det är ju inte klokt igentligen. Och snart fyller jag 26, ytterligare ett år närmare 30.
L är en väldigt lugn bebis, snäppet lugnare än vad M var. Eller, åtminstonde tystare. Jag tycker att båda mina tjejer har sovit bra om nätterna generellt när de vart spädisar, men såklart var det tuffare med M då jag var själv med henne dygnet runt och hade inga som helst erfarenheter innantill.
Jag ger mig själv en klapp på axeln efter att ha lyckats med maten till L. Hon har god aptit och älskar mat! Provade lite för skojs skull att amma henne här om dagen, och även ni hade skrattat hysteriskt om ni sett vad jag gjorde. Där låg hon, lilla knytet i min famn- och framför hennes ögon trillar plötsligt en gigantisk tutte fram. L ser förskräckt ut och hennes ben blir som två spjut samtidigt som hon spänner ögonen stora som tefat i mina. Lilla kraken.. Jag vill tillägga att hon ratde mina boobisar helt, alltså- inget mer mjölkande hädan efter. Mamma Mu is gone!
Jag glädjs såklart än idag åt ett fint vinterland och inatt tycks det ha fallit ytterligare några flingor från ovan. Jag tyckte mig se solen titta fram för en stund sedan, men nu verkar den vara spårlöst försvunnen igen. I söndags var vi ute i pulkabacken några timmar, jag och familjen. Det var två år sedan jag gick loss där, så äntligen fick jag också chansen att skratta så tårarna sprutade tillsammans med M. Förra året stod jag mest och tittade på, för då låg ju lilla L i magen och sprattlade för fullt.
Nu skall jag fortsätta att flyttpacka, började lite smått igår och fick ned en hel del. Bara mitt pyssel blev en hel flyttkartong, och fotografierna blev ytterligare en (!) Jag tänkte att finglasen och skålarna som så sällan används från köket/vitrinskåpet även skall packas ned. Det är inte så långt kvar nu..
