Johanna Linnéa

Nu väntar jag otåligt på att mina pioner skall blomma! Ja, ni som känner mig väl vet säkert hur mycket jag glädjs åt just den blomman. Jag tror att jag tyckt om pioner sedan jag var liten, men då kanske mest för att dom var roliga att slita bort från busken och leka med. En gång gjorde jag en pionsoppa. Fast på den tiden visste jag inte att det var pioner förstås, bara fina blommor med många blad- som var perfekta att slita isär och röra runt tillsammans med vattnet i hinken.

 

Jag kommer alltid att minnas dem pampiga buskarna med knalligt rosa pioner på Bästavägen, tomten som jag älskade att springa runt på som barn.

 

Idag kanske inte just knallrosa pioner är min favorit, även om dem är vackra förstås. Pastellfärger gör mig svag, så varför inte ljusrosa, cremevita eller ljusgula blommor? Det första jag planterade på min tomt ( förutom solrosorna ) var pioner, och trots att de får daglig omsorg så verkar dem vilja knipa igen ett tag till. Kanske behöver vädergudarna ge dem mer värme?

 

Pionerna på framsidan av huset ( de andra har jag planterat på baksidan ), som redan stod här när vi flyttade hit har heller ännu inte blommat- men den busken verkar iallafall ha rotat sig mer. Spännande att se vad det är för färg som blir av dem! Den som väntar på något gott..

Ps! Om jag någon gång kommer att gifta mig, så kommer min brudbukett att innehålla pioner.