Johanna Linnéa

Lite utav varje

6 mars 2016, 23:45

Somnade till när jag skulle natta L och kände efter det att kroppen skrek efter mer sömn, så jag tog mig en varm dusch och tassade tillbaka till sängen igen. Så här ligger jag, dödstrött och försöker koppla bort allt annat runt omkring- tyvärr utan något vidare resultat. Stackars K sliter för fullt i rummet aldeles intill, barnkammaren. Vi har jobbat hela dagen med att få bort tapetrester, målat tak och fixat i garderoben. Ännu är vi långt ifrån klara, det här med att få bort strukturtapet kommer vara det värsta jag vet efter det här- det kan jag lova! Resten av rummen kommer vi att bredspackla istället för att riva, men det är en djävulskt jobb det med. Ibland får man vara bitter, och idag är en sådan dag- det är okej.

Jag har tänkt mycket på min stora tjej idag som är hemma hos sin pappa, lilla plutten har nått sin 4års trots och är " lite snäppet " envisare än vanligt. Hon kan gå från att sitta och skratta till att stå och skrika & gråta på 2 sekunder, och hon spelar ut hela familjen i "tvärtom-leken" dagligen. Hon testar gränser och flinar gärna en rätt upp i ansiktet medan hon visar det.

Hon skyller ofta på när hon gör fel ( eller mindre rätt ) att hon bara är ett barn och inte förstår bättre. Vilket såklart bara bevisar motsatsen. Hon är en smart tjej, hon förstår precis vad jag menar när jag säger till henne är eller bara pratar.

Hur som helst, så saknar jag henne. Jag saknar hennes eldiga temprament under det här taket, och jag längtar tills jag får läsa alla nya sagor som jag fyndat på senaste bokrean åt henne.

Min lilla gosnos då? Jo, hon är inne i någon blyghetsperiod- så fort någon annan än mamma, pappa eller syster tittar på henne så skall hon grina- grina tills hon inte orkar mer. Inte nog med det så har hon grinat konstant fram och tillbaka senaste två dygnen, det är både frustrerande och hjärtskärande på samma gång. Jag funderade ett tag på om det är tänderna, men efter lite forskande på nätet så kom jag fram till att det troligtvis är lite ångest. Barn mellan 7-9 månader brukar inse att de är en egen person och kan bli lite rädda att vara ifrån mamma och/eller pappa. Vissa barn visar ingenting alls i den här åldern, medan andra gråter konstant.

Och med tanke på att lilla L har en väldigt mjuk personlighet, så tror jag också att hon är lite utav den överkänsliga typen. Åh! Lilla barn, mamma skall visa dig att jag alltid kommer att finnas vid din sida- oavsett vad.

Ja, vi har med andra ord lite utav varje att bita i här hemma. Vissa dagar är lite jobbigare än andra, medan andra är ett rent helvete- men, så finns det ju också dom där helt underbara och fantastiska dagarna! Dom dagarna som man skulle kunna bita i det där sketna sura äpplet en miljon gånger om för att få uppleva igen, och igen, och igen.

Lite utav varje

Kommentarer:

Kommentera här: