Halvvägs

Någon sade att tiden går fortare ju äldre man blir, jag tror jag nått det stadiet att jag är villig att hålla med. Faktiskt. Ibland kan jag till och med få ångest när jag tänker på det, samma människor- samma dofter- samma röster- samma rutiner, allt finns fortfarande kvar. Så nära. Hemtelefonen i köket, jag kan fortfarande alla telefonnummer till kompisarna. Allt var så mycket lättare då. Eller åtminstonde så verkar det så idag. Livet har verkligen sin jargong! Om man redan då kunde ana vad hela ens liv skulle duka upp för? Kunna förstå att folk, händelser och stunder faktiskt inte varar för evigt. Skrämmande. Det är inte så att jag ångrar eller är missnöjd med något, det är bara det att- det är just det- de går för fort.

Jag är 26 år gammal, har fyra år kvar till 30. Jag minns min mammas 30-årsfest, jag minns till och med detaljer från den. Det jag också minns var att jag var ett barn, 10 år och längtade redan då efter att få bli vuxen. Eller, åtminstonde äldre- så man kunde få bestämma allt själv. För mamma och pappa förstod ju ingenting alls tyckte jag. Min idol var Markoolio och jag var jättekär i den populäraste killen i klassen, givetvis. Efter 1års hemligt dagboksklotter med hans namn på varje sida frågade han äntligen chans på mig. Ingen var nog lyckligare än jag just den dagen. Och vem kunde ana att lyckan skulle stanna i hela 7 dagar? Yep, på den tiden var 7 dagar rena rama äktenskapet skall jag tala om!

När man fyller 30 så har man nyttjat halva sitt arbetsliv, nåja- nästan åtminstonde. Och jag vet fortfarande inte vad jag vill göra? DEN tanken är skrämmande! Det finns verkligen så mycket som jag skulle vilja testa, men med tanke på vart jag befinner mig i mitt liv just nu så är det för mycket som begränsar det. Längtar efter att få lägga tid på mig själv, hitta en skön fokus i livet och stärka mitt bara JAG. 

Ja, den dagen längtar jag verkligen efter. Tur att jag älskar att leva i nuet, och tur att jag älskar göra det jag gör, leva för mina barn och min sambo före något annat. Prioritera familjen först. Ja. det där med tur- det har jag ju åtminstonde iallafall, även om tiden går fortare ju äldre jag blir. 

Kommentera här: