Johanna Linnéa

Den här dagen tar nog hem priset för världen trisstaste! Jag kan inte minnas sist jag hade det så förbannat tråkigt faktiskt. Vädret har vart klibbigt och kallt och lilla L har vart grinig sedan vi vaknade imorse. Att hon är så sur beror på tänderna, det är jag helt hundra på- känner så väl igen beteendet från när M gick igenom samma period.

 

K slutar om 1,5 timme. Jag har massor med saker jag borde hinna med, vill inte göra honom besviken. Men hur fan gör man när man är så jävla less att man inte orkar lyfta ett minsta lilla finger här hemma?! 

Jag har tvätt att hänga upp, tvätt att vika. Jag har golv att dammsuga, golv att skura. Jag har mat att planera, jag har mat att laga. Jag har toaletter som behöver skrubbas, och handfat likaså. Jag har alla lådor i köket tömda på golvet för att L har lekt, jag behöver plocka. Plocka, städa och göra om allt hundra gånger till. Fasiken vad trött jag är på att gå hemma nu, fasiken vad trött jag är på att livet är så förbannat bra och går på rutin hela tiden. Fasiken vad trött jag är på att ingenting händer, tröttnat på att gå i samma cirkel.

 

Tog mig friheten till en skogspromenad i eftermiddags, det var tyst och vackert som vanligt. Skönt att skaka av sig lite irritationer. Av en ren slump så fick jag med mig kameran och passade på att fota L. Det är inte lika ofta det händer längre, men när det väl gör det- så kan jag hålla på i timmar. Blev rätt nöjd med bilderna endå, blir ett fint tillägg i fotoalbumet sen.